Uppstart för inspiratörsveckor!

Gott folk, jag hoppas att  ni har haft en trevlig helg! Denna vecka introduceras med att presentera en av den här bloggens vårnyheter: Inspiratörsveckor! Jag kommer här, förutom mina egna inlägg, ha s k "gästbloggar" såväl kända som okända människor som har fått i uppdrag att berätta om just deras syn på vad bra hälsa är. Gästbloggarna kommer mer jämna mellanrum, så håll utkik!

Först ut är spinning-ledaren Maria som är utbildad socionom och boendes i Stockholm. Här kommer hennes historia om vad lite kostförändring kan göra..

Del 1. Sugerlover

"Jag är en sockerälskare. När någon i min närhet nämner godis eller prasslar med en påse lyser mitt ansikte upp och saliven flödar till á la Pavlovs hundar. Så här har  det  varit i min familj hela min uppväxt, pappa suckade när lösgodispåsen vägdes in på lördagarna men var minst lika nöjd som vi systrar när godisberget tornade upp sig över den lilla glasskålen. Genom högstadiets kroppsnojor, gymnasiets brustna hjärta och den frenetiska pluggtiden har sötsakerna funnits vid min sida som en kär gammal vän.

Det var just under studietiden som jag började reflektera över min ständiga magknip. Molande, lågt pumpande, knivskarp, mensvärkande. Jag har testat  alla de sorter. I många år har jag gått runt och nästan dagligen haft rejäla smärtor. För att råda bot på obehaget har jag varierat min kost, tagit bort laktos, experimenterat med gluten (men gluten finns ju i ALLA kakor!), både ätit och tränat för mycket och för lite. You name it. Läkarna säger ’drick mindre kaffe, ni unga kvinnor med era latte’. Sa jag att jag inte dricker kaffe? Smärtorna har hängt med under resan och jag lärde mig att leva med dem. Hyfsat.

Eftersom jag länge fått ont när jag sprungit, hoppat, gympat och liknande hittade jag min tillflykt i spinningen. Jag kunde köra konditionsträning utan att guppa för mycket med kroppen och reta upp magen än mer än den redan tyckte att den orkade med. Våren 2013 gick jag en utbildning till spinningledare och har sedan hösten hållt ett fast pass i veckan med vissa tillkommande lördagar. För första gången på år har jag lyckats hålla min träning regelbunden. Visst, ibland blir det ett pass i veckan, ibland 5. Men mina kära tisdagar på spinncykeln är ett säkert kort även när motivationen tryter (för det gör den ibland även hos oss käcka ledare) och när jobbdagen tagit mer energi än vad som var tanken från början.

Ett pass i veckan. En fantastisk start, eller ett fantastiskt mål, med mina mått mätt. Att kunna säga att ja, jag tränar regelbundet.

Det var för några månader sedan det slog mig att jag egentligen anpassat hela mitt liv efter magontet,  till och med min älskade träning, men att jag inte en enda gång funderat på att skära ner på mitt dagliga intag av godis, bullar, glass, pajer och allt annat kraftigt sockerberikat. Jag är inget fan av dieter – i mina ögon påfrestar de ofta kroppen mer än de hjälper den – men tror på att kroppen, precis som livet i övrigt, behöver vara i balans. Jag bestämde mig för att nu behöver jag förändra något. Jag får lägga chokladen lite åt sidan till fördel för att må bra.

Nej, var inte oroliga. Jag äter fortfrande godis. 2 dagar i veckan, för att vara exakt. De dagar jag faktiskt är sugen på något särskilt (läs lösgodis) och inte bara för att jag känner att suget efter något sött är det som styr mig. För att vara i balans är inte att helt sluta med socker. Inte att träna mer än kroppen tål eller äta för lite middag för att vågen ska visa annorlunda. Balans är att må bra, att göra det man orkar för tillfället och komma iväg till det där enda passet i veckan man tycker är kul.

Friskis & svettis har en reklam jag tycker är så fantastisk att jag måste få avsluta med att citera dessa underbara ord: Skaffa en ny vana. Behåll en gammal.

Vilken vana skaffar du?"