Och så var vi där igen..

Springer nu under morgonen ut från porten för att ta mig till tunnelbanan. På väg dit stoppas jag av en kvinna. En sån där som ler, igen.. Denna gången tänkte jag: ok, nu jäklar ska jag le tillbaka. Så jag gör det. Och vad händer då? Jo, kvinnan börjar prata med mig.

"Vad är det där??" frågar kvinnan mig och viftar energiskt med händerna bort mot horisonten.

Som den fördomsfulla människa jag tydligen är kommer då dessa tankar..

"Vem är den här galningen?"

"Bra, en crazy lady ser till att jag missar tunnelbanan.. Bra start på dagen"

"Undrar vilket ålderdomshem hon rymt från?"

Förskräckt och förbryllat stirrar jag på den galna kvinnan som fortsätter vifta och se så där oproportionerligt glad ut. Jag svarar henne bara..

"Va?"

Kvinnan ser på mig, fortfarande lika galet glad, och svarar:

"Solen! Solen har äntligen kommit fram! Är det inte härligt?"