måndag 17 februari 2014

Den långa vägen till IBS.

Jag har alltid haft problem med min mage. Eller ja, så länge jag kan minnas i alla fall. Jag har haft dagar då jag bara suttit och skrikit på toaletten för att magen gjort så ont. Jag har haft dagar då magen varit som en stor ballong utan om en endaste förklaring om varför.

Har testat så otaligt många olika "dieter"; skonsam kost, glutenfri kost, laktosfri kost, inget socker + alkohol, LCHF, inget rött kött etc etc.. Det kunde vara en period då det blev bättre, och sen blev den bara kaos igen. Och såhär har jag haft det i flera, flera år. Mina föräldrar har slitit sitt hår för att de såg sin dotter sitta gråtande på toaletten, men de visste inte vad mer de kunde göra. Ett tag åt jag bara kokt ris med kokt kyckling. Det var det enda min mage inte protesterade mot.

Utöver detta var det ju även denna vårdcirkus.. Herregud vad många läkare jag träffat. De har klämt, känt och tittat på min mage. Har fått alla tips i världen från att ta en ipren till att dricka ett glas proviva om dagen. Om det nu vore så enkelt med magen. En annan läkare sa åt mig att sluta stressa. Hur enkelt är det? Man blir inte direkt mindre stressad av att ha en mage som gör ont, plus en läkare som säger att det är stressen som orsakar smärtan.

Till slut kom jag äntligen till en läkare som tog det jag sa på allvar. Hon började misstänka IBS, denna fantastiska slaskdiagnos som egentligen betyder "lättirriterad/känslig tarm". Yes, vilken enkel diagnos. Inga fungerande läkemedel finns i nuläget och allas IBS kan se så otroligt olika ut. Men jag gick ändå igenom undersökningen med gastroskopi/endoskopi. Fruktansvärd undersökning, det kan jag inte sticka under stol med. Men när svaret kom, att min mage ser fin ut, var det som att någon tog bort 50 kg tyngd från mina axlar.

Undermedvetet har jag nog oroat mig för alla möjliga katastroftankar. Nu har kompetenta läkare kikat inuti mig och inte hittat något som oroar mig. Diagnosen IBS fastställdes och nu är jag ÄNTLIGEN sams med min mage. Nej, den är absolut inte bra jämt och under vissa perioder skulle jag gärna sälja den på blocket. Men jag har börjat förstå min individuella mage, vilka behov den har och vad den kan reagera på.

Det är inte jättekul att ha en slaskdiagnos som IBS. Men jag har accepterat det. Magen får ha sina dåliga perioder, för jag vet att det sedan kommer bra perioder också. Efter att jag fick diagnosen har jag även släppt all oro för vad det är för fel på min mage. För jag har förstått det nu. Den är känslig och lite upp-och-ner i humöret, precis som jag är. Det gäller att vara lyhörd och låta den ha sina dåliga dagar.

Att bli kompis med min mage är nog det bästa jag gjort för mig själv.



                                                (Bildkälla: http://renegadehealth.com/blog/2013/02/04/15-natural-remedies-for-ibs-what-about-raw-food)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar